Guldplätering

Guldplätering innebär att ett föremål har en guldbeläggning på en annan metall. Vid elektroplätering används en elektrolytisk process för att lägga ett tunt lager på exempelvis mässing, koppar eller silver. Det synliga lagret kan ha guldfärg och innehålla guld utan att huvuddelen av föremålet är en guldlegering. Därför ska hela vikten aldrig multipliceras med beläggningens karat i en vanlig guldkalkylator.

Förgyllt är ett bredare beskrivande ord för en guldbelagd yta. I en produktbeskrivning behöver ordet kompletteras med uppgifter om grundmetall och beläggning om du ska förstå konstruktionen. En bild visar främst utseendet och kan inte avgöra om föremålet är massivt, elektropläterat eller byggt med ett tjockare mekaniskt guldlager. Dokumentation och korrekt märkning är viktigare än hur gul färgen verkar.

Massivt guld betyder i det här sammanhanget att metallen i den relevanta delen är en guldlegering genom materialet, inte bara i ett ytligt skikt. Det betyder inte automatiskt rent guld: ett massivt föremål i 585 består av 58,5 procent guld och resten andra legeringsmetaller. Det kan även vara ihåligt till formen; ordet massivt beskriver här materialet och inte att alla smycken saknar hålrum.

Doublé och guldfyllt beskriver konstruktioner där ett guldlager lagts på mekaniskt och bundits till en basmetall. Begrepp och märkning kan variera mellan länder och äldre föremål. Gold filled, förkortat GF, ska därför inte läsas som att hela föremålet består av guld. Ett bråktal kan beskriva hur stor del av vikten som utgörs av guldlager, medan karatangivelsen avser guldhalten i just det lagret.

Märkningen 1/20 12K GF är ett tydligt räkneexempel. En tjugondel motsvarar 5 procent av den vikt som märkningen avser, och lagret anges som 12 karat. Eftersom 12 karat motsvarar hälften guld blir den teoretiska andelen rent guld 2,5 procent för den konstruktion som märkningen beskriver. Detta är en tolkning av märkningen, inte en analys av föremålets verkliga halt eller ett löfte om vad någon betalar för återvinning.

Vermeil används för förgyllt sterlingsilver. Grundmetallen är då silverlegering, vanligen 925, med ett guldlager ovanpå. Benämningen har särskilda definitioner på vissa marknader, och detaljer om skikttjocklek och guldhalt ska kontrolleras mot den faktiska produktinformationen. Här används ordet för att skilja en silverbas från plätering på en basmetall som mässing eller koppar.

Vid en vanlig metallvärdering är silverinnehållet ofta det ekonomiskt relevanta i ett vermeilföremål. Ett tunt guldlager ger inte automatiskt separat ersättning. Vikten behöver fortfarande justeras för stenar, fyllningar och andra delar. Om 925-stämpeln sitter tillsammans med en uppgift om förgyllning betyder det inte att föremålet är massivt guld; det kan vara finhalten på den underliggande silverlegeringen.

Ett välbevarat smycke kan dessutom ha ett värde som helt föremål. Det ska inte förväxlas med metallvärdet. Innan du godkänner skrotförsäljning av äldre arbeten bör du därför fråga om skick, konstruktion och eventuellt samlarintresse. Silverkalkylen är bara en beräkning av materialet, inte en värdering av hantverk eller historia.

GP betyder gold plated och GEP används för gold electroplated. HGE står för heavy gold electroplate; ordet heavy är inte i sig ett säkert besked om ett visst antal gram guld eller en bestämd återvinningsersättning. För att veta mer behövs tillförlitliga uppgifter om beläggningen och föremålets konstruktion. Ett högt karattal bredvid en sådan förkortning beskriver vanligtvis lagrets guldhalt, inte hela föremålet.

RGP betyder rolled gold plate och beskriver ett pålagt guldlager. GF betyder gold filled och förekommer ofta med ett bråktal. Äldre märkningar som doublé bör tolkas med försiktighet eftersom användningen av ordet inte alltid varit helt enhetlig. Tabellen sammanfattar hur märkningarna brukar läsas och varför de inte ska användas som finhalt på föremålets hela vikt.

En stämpel är fortfarande en uppgift, inte en oberoende kemisk analys. Sliten eller falsk märkning förekommer och separata delar kan vara byggda på olika sätt. Ett lås eller ett nytt reparationsstycke kan ha annan sammansättning än resten. Dokumentera därför både märkning och hela föremålet när materialet behöver kontrolleras.

Hur länge en guldbeläggning håller beror på skiktets tjocklek, vidhäftning, grundmetall och hur föremålet används. En ring utsätts ofta för mer nötning än ett hänge. Kanter, undersidor och ytor som möter kläder eller andra smycken slits olika. Det finns därför inget ärligt gemensamt livslängdslöfte som kan ges enbart utifrån ordet guldpläterat.

Svett, kosmetika, rengöringsmedel och friktion kan påverka ytan. Ett föremål som ser fint ut i ett fodral kan förändras vid daglig användning. Tjockare mekaniskt pålagda lager kan tåla mer nötning än tunna beläggningar, men även där spelar konstruktion och skötsel roll. Fråga efter underhållsråd för det faktiska smycket i stället för att anta att alla guldfärgade ytor fungerar likadant.

När en beläggning slits betyder det inte att materialet under plötsligt blivit en guldlegering. Det kan tvärtom blotta mässing, koppar eller silver. Om du överväger ny plätering behöver en fackperson bedöma underlaget och om föremålets skick lämpar sig. Eventuell renovering ska inte göras innan ett äldre föremåls bevarandevärde har övervägts.

Torka pläterade föremål varsamt med en mjuk duk och följ särskilda skötselråd om sådana finns. Undvik slipande putsmedel och aggressiva kemikalier som kan ta bort eller skada ett tunt lager. Förvara smycken så att de inte skaver mot varandra. Var försiktig med bad, limmade stenar och ultraljud när konstruktionen är okänd; rengöring som passar en metall kan vara olämplig för andra delar.

För att undersöka skillnaden mot massivt guld kan du läsa stämplarna och titta efter slitage på utsatta kanter. En annan färg under guldet kan visa grundmaterialet. Att ingen annan färg syns bevisar dock inte att metallen är guld genom hela föremålet. Magnettest, densitet och ett ytligt syratest kan också ge missvisande svar vid vissa beläggningar eller kärnor.

Guiden om att testa guld hemma beskriver begränsningarna och riskerna. Repa eller fila inte ett mynt eller ett äldre smycke med möjligt samlarvärde för att leta efter basmetallen. En professionell undersökning kan behöva kombinera flera metoder, och även ett XRF-resultat från ytan måste tolkas med hänsyn till plätering.

Vanligt tunt guldpläterat material har i praktiken nästan inget guldvärde vid en vanlig försäljning av enstaka föremål. Kostnaderna för analys och återvinning kan väga tyngre än den lilla mängden guld. Doublé och guldfyllt kan innehålla mer guld, men ger inte samma metallvärde per gram som massivt guld och är inte något garanterat köpbart skrotmaterial. Vermeil kan däremot ha ett relevant silvervärde genom sin grundmetall.

Beskriv konstruktionen tydligt när du säljer: exempelvis guldpläterad mässing eller förgyllt sterlingsilver. Ett pläterat föremål får inte märkas eller beskrivas med en finhaltsuppgift som vilseleder om att hela föremålet är en massiv guldlegering. En silverfinhaltsstämpel på en silverbas måste skiljas från en uppgift om guldbeläggningen. Läs Swedacs information om ädelmetallarbeten vid frågor om aktuell svensk märkning.

Om du bara känner till färgen eller en svårläst märkning ska du ange materialet som osäkert tills det har bedömts. Ett brukbart eller historiskt intressant föremål kan fortfarande säljas som föremål utan att tilldelas ett påhittat guldvärde. Rätt beskrivning och bevarat skick är viktigare än att pressa in en okänd konstruktion i en kalkylator för massivt guld.